Teknisk dykning är en avancerad form av dykning som innebär att man går utanför gränserna för rekreationsdykning. Teknisk dykning kräver kunskaper, färdigheter, utrustning och utbildning. Denna form av dykning innebär mer komplex dykplanering, avancerad gashantering och längre dekompressionsstopp. Teknisk dykning tillåter dykare att utforska djupare, mer avlägsna och ofta outforskade platser som vrak, grottor och djupa rev.
Till skillnad från rekreationsdykning innebär teknisk dykning användning av specialiserad utrustning som dykdatorer, gasblandningar och rebreathers. Tekniska dykare är utbildade för att hantera dessa komplexa system och framförallt - att hantera oförutsedda utrustningsfel och oplanerade situationer. Tekniska dykare genomgår också omfattande utbildning i undervattensnavigering, avancerad dykfysik och dekompressionsteori.
Teknisk dykning kräver också en högre nivå av fysisk kondition och mental förberedelse. Dykare måste vara säkra på sina förmågor och kunna hantera stressituationer lugnt och effektivt. Teknisk dykning handlar inte om att ta onödiga risker utan snarare om noggrann förberedelse, planering, riskminimering och säkert utförande.
En av de främsta fördelarna med teknisk dykning är förmågan att utforska nya och avlägsna undervattensmiljöer. Tekniska dykare kan besöka djupa vrak som är otillgängliga för fritidsdykare eller utforska undervattensgrottor och tunnlar. Dessa miljöer erbjuder ofta unika möjligheter för upptäckt och utforskning, vilket gör teknisk dykning till en spännande och givande aktivitet.
Men med dessa belöningar kommer ytterligare risker. Teknisk dykning anses vara en högriskaktivitet och dykare måste vara medvetna om farorna som är förknippade med djupdyk och förlängda dekompressionsstopp. Tekniska dykare måste följa strikta dykprotokoll och alltid dyka med en kompis eller ett team, för att säkerställa att de har support om något går fel.